.

Jag sitter och går igenom tusentals barmteckningar, tittar på varenda en. Vi har haft en högläsningstävling för skolklasser. Priset - en bokhylla full av böcker. Uppgiften - att läsa en bok högt och gestalta bokens innehåll tillsammans. Tyvärr har man missuppfattat uppgiften något när varje elev suttit och ritat en helt fristående teckning, stoppat trettio teckningar i ett kuvert och så var det klart. Men oavsett - alla bidrag ska få ett granskande öga. Ibland blir det mitt som fäller avgörandet.

Men så till reflektionen (alla blogginlägg måste väl ha en sådan?). Vart tog all fantasi vägen efter att man fyllde 12? Barnen har ritat märkliga, absurda, roliga, färgstarka, konstiga, fula, kladdiga, streckiga, prickiga, enfärgade, grå teckningar om saker i och utanför böckernas värld. Men gemensamt för dem alla är att de aldrig är förutsägbara, aldrig tråkiga. Hade jag försökt hade det utan tvekan blivit tråkigt.